19:46
Hejsan hoppsan!
Ni som är bevandrade i musik i allmänhet, och musik från den ytterst underhållande orkestern ”Manfred Mann’s Earth Band” i synnerhet är väl bekanta med låttiteln jag använder som överskrift till detta inlägg. Fram tills idag har detta varit titeln på en ruskigt bra låt och inget mer för mig, men nu har den även djupare innebörd! Dagen började väldigt snöpligt med en inställd fotoutflykt tillsammans med Daniel (mio compadre). Dock gjorde det vädret en otrolig uppryckning och blev riktigt soligt frampå middagen. Telefonsamtal gjordes, planer smiddes och snart var vi ute vid Önneröds brygga med kameror i högsta hugg. Tyvärr gjorde regnet en, för oss, snöplig comeback! Efter en trevlig fika hos Daniel började hemresan… Jag fick den goda idéen att jag skulle handla på hemvägen och sedan ta en lite promenad på ett par km. Då kom regnet!
Missförstå mig rätt, jag kan uppskatta ett skönt regn när jag är på hemväg för att svalka mig efter en lång promenad, det här regnet var inte ett sånt regn! Det inleddes med en åskknall som fick min Ipod att nästan hoppa över en låt, sen var det som att se Atlanten underifrån. Även detta kan jag uppskatta på grund av den kraft som ligger i det. Lite av kärleken till situationen försvinner dock när man har en kamerautrustning för en skamlig massa pengar i ryggsäcken samt en Ipod med Koss-lurar plus mobil med headset att skydda! Allt klarade sig dock undan utan så mycket som en regnfläck… puuuh!
Nu förstår ni nog min överskrift bättre
//Blubb, blubb
