12:18
Hej igen vänner!
Idag skall jag försöka mig på nåt nytt, jag skall skriva ett allvarligt inlägg!
Detta allvarliga inlägg skall handla om en otroligt bra artikelserie i DN med namnet ”Först kränkt vinner” Denna mycket välskrivna artikel handlar om det faktum att svenskarna har blivit världens mest lättkränkta folk.
Platsen som undersöks närmare är lärarhögskolan i Stockholm som uppenbarligen blivit något av ett centrum för ”okynnesanmälningar”, dessa anmälningar kommer ofta som ett brev på posten då en elev inte presterat så som han/hon tänkt sig. Fantasin för dessa anmälningar vet ingen gräns! Det har gått så långt att lärarna undviker att tala med elever i enrum, dom vågar helt enkelt inte öppna munnen utan vittnen omkring sig som kan styrka vad som sagts och inte.
En stor del av den här olyckliga utvecklingen ligger, enligt min mening, hos alla dessa ombudsmän som har till uppgift att dels försvara minoriteter av alla de slag, dels skapa opinion i ”sina” områden. Jag talar nu om homO, JämO, PromO, DiskO och SluggO. Precis som det står i artikeln anser jag att det ligger ett väldigt farligt jäv i att en myndighet lever på den uppmärksamhet den skapar. I praktiken innebär det att t.ex. HomO kan tjäna ordentligt på att ta upp ett fall som saknar all grund och bygger på hörsägen i tredje hand om bara anmälaren har tillräckligt hög queerprofil och förväntas skapa uppmärksamhet genom sin fascistiska inställning till alla avvikande heterosexuella personer! Skall verkligen en svensk myndighet jobba på det viset?
De enda i Sverige som verkar sakna någon form av ombudsman är hårt arbetande ”vanliga svenskar” oavsett födelseland och läggning. Värst är det kanske för oss svenskfödda, heterosexuella icke funktionshindrade män! Vi har verkligen alla emot oss, politiskt korrektmaffian, handikapporganisationer, feminister. Å andra sidan har ju mina icke svenskfödda vänner dom riktiga rasisterna att jobba med, plus feminister och pk-folk så det är nog jämnt skägg!
Om ni vill öka blodtrycket lite och piggna till rekommenderar jag verkligen artikeln! Förhoppningsvis ställer ni er samma fråga som jag! Är det inte dags att folk drar sig ur det socialist-kommunistiska tänkandet om samhället som moder och fader och börjar ta ansvar för sina egna liv?
C’ya
//Mats
