Hej igen go” vänner
Idag vill jag prata om smärta!
Jag hörde nånstans att man hade kommit fram till att kockar, bagare och andra som jobbar med varma saker som kastruller och ugnsplåtar inte alls ”härdar” sina fingrar eller armar och på så sätt som man tidigare trott. Jag har själv tänkt på det här… Som glad amatör i köket befinner sig (framför allt min högerhand) ständigt i hetluften, bokstavligen talat. Anledningen till att just högern får stryk är ju att detta är den smutsiga och dåliga handen som jag inte skyddar lika bra som min fina vänsterhand. Dessutom är det högern som håller i råvarorna jag skär med mina rakblad till knivar.
Men för att härda händerna skulle jag ju behöva skära och bränna mig ganska jämt fördelat över hela ytan, något jag tack o lov undvikit så här långt. Istället verkar det röra sig om att vanan vid ”småsmärtor” gör att nervimpulser från händer och armar går betydligt långsammare när man är van. Dessa långsammare impulser gör att hjärnan hinner bedöma situationen och ge en betydligt lugnare rapport om läget vilket gör att man inte reagerar med samma rädsla och dramatik som ”smärt-ovana” människor.
Anledningen till att jag tar upp detta ämne är att jag vid fredagens matlagning (prosciutto-lindad sparris, ugnsstekta grönsaker och pestoöverbakad lax) lyckades med konststycket att hyvla av en liten bit av ringfingret på ovan nämnda högerhand. Utan några som helst macho-tendenser kan jag konstatera att det inte gjorde det minsta ont, när kniven gav mig sitt kärleksbett kände jag bara att ”jaha, där hände det”. Till viss del beror det på att min kniv är riktigt skarp, men även på att jag helt enkelt hinner utvärdera vad som hände innan jag blev rädd. I efterhand kunde jag också mycket riktigt konstatera att det inte var någon fara med fingret, såhär två dagar senare är det full fart igen!
Ett problem återstår dock… Om jag nu hyvlade av en bit av fingret, vem av oss som åt av maten är numer kannibal?
C’ya
//Mats
