Hej mina vänner!
Idag skall jag skriva ett inlägg om det fruktansvärda med att vara smaklös! Med detta menar jag inte den relativt enkla åkomma som innebär att man känner sig manad att köpa en fyra ton tung stadsjeep för att ta sig mellan hemmet i Linnéstaden till dagiset i Linnéstaden till jobbet i Majorna. Inte heller pratar jag om människor som bygger om sitt kök för 400.000:- med all drömutrustning som tänkas kan och sen inte vågar gå in där… Närproducerat för dessa människor handlar om att beställa från rätt catering-firma! Idag skall inte ens det smaklösa i melodifestivalen attackeras.
Idag pratar vi om de fruktansvärda konsekvenser min svårartade mansförkylning dragit med sig! De plågor som förkylningar av det episka format som drabbat mig brukar föra med sig i form av feber, trötthet och allmän förvirring står sig helt slätt jämfört med vad den gjort med min älskade näsa!
De senaste årens passionerade matintresse och påföljande matlagning har gjort att jag de senaste månaderna blivit mer och mer medveten om hur saker smakar och hur jag skall få dom att smaka som jag vill. Det känns som om jag enkelt uttryckt får en betydligt mer detaljerad bild av det jag smakar av. Detta är något jag jobbat på och längtat efter… När jag slutade röka för en förfärlig massa år sedan märkte jag att jag hade ganska enkelt att sätta ord på smaker. Den stora förändringen kom dock när jag slutade snusa ungefär samtidigt som jag träffade Linda för tre år sedan, ett tag efter det var jag tvungen att sluta med mitt favoritpålägg sedan barnsben, messmör. Att jag blev tvungen att sluta berodde bara till viss del på att Linda hotade med repressalier om jag fortsatte, till största delen berodde det på att det blev för ”jolmigt” och smakrikt när jag inte dämpade smaklökarna med snus längre.
I skenet av ovanstående känns det oerhört jobbigt att pga en, ovanligt kraftig och destruktiv, mansförkylning berövas all doft och smak. Jag vet att jag troligen tar högvinsten vad gäller i-landsproblem med det här, men för mig kändes det som att vara enögd och utan färgsyn helt plötsligt… När jag började piggna till hjälpligt tänkte jag gå ner till stora mathallen för att handla lite livsmedel, något som alltid gör mig glad normalt sett. Min kasse var nästan tom när jag kom hem, utan lukt o smak föll inspirationen ihop totalt, det är avgörande för mig att kunna lukta mig till vad jag vill laga för mat, lite överraskande faktiskt…
Nåja, slutet gott – allting gott! Sen i förrgår är min näsa i stort sett återställd vilket jag firade med att laga en underbart god Biff Stroganoff igår (recept hittar du här)
Dessutom var gårdagens matlagning, ur tekniksynpunkt, vansinnigt tillfredsställande efter min påtvingade paus i köket, det var inget annat än ren o skär fröjd att ge järnet i vårt älskade kök!
Linda utnyttjar värmen jag alstrar när jag lagar mat till att jäsa bröd som hon sedan, via ugnen, förvandlar till ren poesi för gommen:) Förhoppningsvis får vi igång hennes avdelning av hemsidan inom det snaraste.
Vi ses bland pottor o pannor!
//Mats
