Torsksoppa med sötpotatis

Hej go’vänner

Äntligen är julen över!
Den här gången höll julmaten på att knäcka mig… Tre varv med julmat är helt klart min gräns, julbordet på jobbet, jul med Linda och jul med föräldrarna. Efter den attacken är jag helt och hållet beredd att hota någon som står mellan mig och möjligheten att laga riktig mat!
Tack o lov har min älskade Linda inte heller någon speciellt hög toleranströskel när det kommer till julmaten.

För att markera slutet på denna frosseriets högtid ställde jag mig årets första dag och gjorde en fisksoppa. Valet av rätt var helt perfekt, den kändes oerhört fräsch efter inälvsmat och annat. Förutom att den blev sanslöst god var den också väldigt rolig att göra, jag fick använda mig av mina älsklingsattiraljer i köket… Som ni ser på bilden kokade jag den i min ganska nya Le Creuset vilken funkar gudomligt bra med sin tjocka botten och sitt gedigna, tunga lock. Som om det inte var nog var det mycket skärande och hackande inblandat vilket innebar att jag helt enkelt var tvungen att använda mina älsklingsknivar:)

Tyvärr blir min smak för köksutrustning allt mer förfinad/snobbig, jag har dessvärre upptäckt att det finns ett samband mellan pris och kvalitet. Vill man ha genomtänkta produkter med goda garantier och härlig känsla är dom tyvärr inte gratis. Men jag tröstar mig med att man tjänar på att köpa kvalitet i det långa loppet.

Nu sparkar jag igång ett härligt nytt mat-år med fullt av härliga matlagningsorgier i vårt suveräna kök. På tal om att sparka igång drar vi igång vårt matlag på jobbet nu i början på året, jag har stora förhoppningar på detta projekt!

Med andra ord: GOD FORTSÄTTNING!

//Mats

I’m back!

Idag har jag ätit sista julmaten för den här gången… Jag vill inte ens tänka på den längre, jag tröttnade lagom nånstans mitt i december!

Nu drar jag vidare mot nya, förhoppningsvis lite roligare, matäventyr… Rapporter följer!

God fortsättning

//Mats

Hej go’ vänner

Det har runnit en smula snö under bron sen mitt senaste inlägg. Detta beror som ni kanske förstår på julen och dess stress.

Jag är ingen stor vän av julmat! Vissa delar av julbordet är jag helt o hållet för, helst dom fiskiga bitarna. Nackdelen är bara att det är jul jul jul vart man än ser, i jobbet har vi kört salongsberusade julbordsavnjutare i 1½ månad och varenda en av de, alldeles för många, mattidningar som passerar här hemma är så till bredden full med jul- och nyårsrecept att ingenting annat får plats.

Ni vet ju säkert hur det är när man äter sig mätt med ögonen, hur synen av all mat på julbordet eller den fullmatade buffén gör att man knappt får ner hälften av det man trodde var möjligt… En stor del av november och hela december är precis såna för mig.
Mot bakgrund av detta längtar jag till påsken, i mångt o mycket samma mat men mindre hysteri runt! Tjong pang o fillidunk så står man där och lagar en måltid där helt andra resurser än vardagen finns att tillgå (påskalamm och vin i mängd).

Det här året har jag däremot kommit på ett bra sätt att hålla ut matmässigt! Vi ämnar bjuda in våra respektive föräldrar på en middag för att avsluta julen officiellt. Jag har redan bestämt menyn (ugnsgrillade lammracks med sötpotatisgratäng med en smakrik sallad) vilket gör att jag kan hålla ögonen på den middagen genom december.

Nu skall jag snart ställa mig och fixa julmaten, eftersom jobbet gör att vi har vår julafton 23/12 i år.

GOD JUL

//Mats

Hej alla!

Härom dagen fick jag en sån där klar bild av min personliga förändring de senaste åren, jag tror det kallas mognad. Det hela utspelade sig på vår lokala ICA Nära-butik. Chark-kylen närmare bestämt. Åtgången i den här affären verkar vara en smula fläckvis varför man då och då hittar riktiga fynd med lappen ”kort datum, halva priset”. Den här gången drog jag vinstlotten och gick ur butiken med ett kilo prima högrev för ynka 47 spänn.

Vad har nu detta med min mognad att göra? Följande; hade Mats-för-femton-år-sedan varit med hade han sparkat mig nånstans där det gör ont! På den tiden uppnådde jag, i stort sett, endast lycka på en motorcykel i hastigheter jag inte tänker tala om och på underlag ni inte kan föreställa er! Man kan sammanfatta såhär; allra bäst mådde jag när adrenalinet pumpade ut i kroppen i floder och dödsföraktet var på topp. Vi ansåg på allvar att man körde för sakta om man använde mindre än 120% av sin förmåga. Till skillnad från dagens trend med custom-pråmar körde vi våra hojar, vi åkte inte med dit hojen var på väg!

Dagens fundering rör sig kring hur jag tog mig från hopplös adrenalin-pundare till husfar vars adrenalin uppenbarligen är superkoncentrerat eftersom jag kan bli alldeles till mig över lite billigt kött. Det kanske är det som är mognad, man utvecklar en större känslighet för sitt metaforiska adrenalin. Eller så är det helt enkelt lättare att njuta av livet när man inte har fullt upp med att vara fräck och cool hela tiden.

Min bror jobbar tillsammans med familjerna med ett projekt kallat MYKU. Om allt går som vi tänkt skall vi erbjuda aktiviteter och äventyr av enklare sort, typ motorcykel-orientering och annat kul. När bror talar med mycket stor entusiasm om planerna för det hela har jag svårt att tänka på nåt annat än vad jag vill bjuda deltagarna för mat och hur jag skall duka… Kanske inte helt sunt!

Nu skall jag i alla fall ge mig ut och handla några smågrejor jag behöver för att göra en kalops av köttet jag köpte:) Jag skall dessutom köpa ett par vispar när jag ändå är ute.

Au revoir

//Mats

Kära församling!

Idag vill jag tala om ojämnheter!
Jag är ju, som ni kanske förstått, helt oskolad vad gäller matlagning. Det jag kan har jag lärt mig själv med benägen hjälp från kära mor och bra tips från blivande svärmor. Effekten av den här bristen på ”riktig” utbildning gör att mitt kunnande är väldigt fläckvis, jag har ju helt enkelt lärt mig de tekniker jag behövt för den mat jag skall laga. Detta gör att jag ibland märker att jag har lärt mig saker som får folk att säga ”ooo” , typ slå en majonnäs eller annat skoj. Å andra sidan kan jag missat saker som toppredning, helt enkelt eftersom jag inte stött på en sådan förut.

En annan sak som gör folk lite konfunderade är det faktum att jag har väldigt lätt att härma andras manér… Linda brukar säga att jag är född till ”fake it ’til you make it”! Det plus att jag lagt ner en hel del jobb (och blod) på att bli snabb med mina älskade knivar gör att jag ofta ger sken av att kunna mer än jag egentligen kan. Lägg dessutom till att jag sällan håller tyst och dessutom, tack vare min uppväxt, kan pressa fram ett hyfsat uttal på italienska maträtter och råvaror så förstår jag om folk tror att jag är duktig på att laga mat!

Jag vill bara vederlägga en sak en gång för alla… Jag är inte speciellt duktig på matlagning, nån gång då och då kan jag slänga ihop något ätligt! Vad jag däremot är oändligt duktig på är passionen, nöjet, njutningen, glädjen att laga mat! Där utmanar jag vem som helst i världen!

Kolla förresten det nya receptet på hemsidan

//Mats

Ja go vänner, då var det jul igen!

Skinkan jag ugnsbakade med mycket nöje igår har jag griljerat idag, tack Mimmi för vad som verkar vara ett väldigt bra recept på griljad.

Återkommer med smakbetyg…

//Mats

Mina goda vänner!

Idag har varit en väldigt bra dag… Jag har ugnsbakat julskinkan, jag har gjort en, förhoppningsvis, god spaghetti-gratäng och rent allmänt fnulat runt i köket en stor del av dagen. Ni som känner mig vet att detta i sig gör grunden för en alldeles utmärkt dag för den här köksapan.

Men det som gjort dagen komplett, och samtidigt fått mig att tvivla en smula på mina sunda vätskor är den majonnäs jag slagit idag!
Det var första gången och jag har gått och värkt på det ett bra tag, man har ju hört hur lätt det är att misslyckas när man slår en dylik… Men nu skulle det bli av. Min tanke var väl ungefär; jag är ensam hemma, om jag måste slänga den behöver ingen få veta något. Ett par ägg, lite senap och annat har jag råd att mista!
För att göra det hela ännu roligare gjorde jag den ”old school” som syns på bilden ovan. Ingen stavmixer, ingen elvisp, ingen matberedare! Bara jag, råvarorna, en bra glasskål och en ballongvisp:)

Majonnäsen blev oerhört lyckad och markerar sista gången jag tänker använda så kallad majonnäs från affären. Här kommer vi till mina sunda vätskor, och mina tvivel om dessa. Med jämna mellanrum går jag till kylen, öppnar locket till majo-burken, fnissar nöjt när jag ser konsistensen, smakar med ett finger varpå jag lutar huvudet bakåt och utstöter ett segervisst skratt…. Eeeeeh, det är ju faktiskt bara en majonnäs! Är det här sunt? Är det här bra?

Nu måste jag gå till kylen

//Mats

Tjolahopp!

Jag har just blivit klar med en Boeuf Bourguignon till i morgon… För att använda en metafor: jag satte den rakt i krysset!!!

// Glad Mats

Tomten kommer tidigt i år!

Åtminstone till foodies som var elaka hela året och därför känner sig tvungna att köpa sina egna julklappar.
Idag brast fördämningarna och jag drevs av ett inre begär att åka ner till Bagaren&Kocken och inhandla ett par saker jag gått och mummat på hur länge som helst. Tyvärr har jag märkt att köksutrustning, liksom många andra områden, lyder under samma lagar. Pris och kvalitet hänger ihop! Det är bara på Göteborgs Trafikkontor man tror annorlunda. Med andra ord, satsar man mer pengar får man väldigt mycket trevligare verktyg!

Efter det här inköpet råder köpstopp, mer tänker jag inte säga om priserna… Å andra sidan, när jag tittar på min nya Le Creuset 3,3 liters stekgryta blir jag alldeles glad i hela kroppen. Jag har redan hunnit göra en Kycklinggryta i den, mums fillibabba, och den uppförde sig på ett sätt som ger mig glädje långt större än vad som är sunt.
Min nya kniv är som ni ser en Global, en GF-43, en helsmidd 20 cm grönsakskniv… Egentligen är en sån här kniv en otroligt bra allroundkniv, men formen är egentligen för grönsaker. Kycklinggrytan blev premiär även för den… Helt otroligt, första gången jag använder kniven känns den som en naturlig (och sjukt vass) förlängning av min hand. Den kändes så van i handen att jag har svårt att förstå varför vi varit åtskilda:)  Handtaget på dom helsmidda knivarna är betydligt längre än dom enklare knivarnas vilket givetvis är en fördel när man har stora händer. Dessutom är det en helt annan tyngd i en sån här kniv!

Nu skall jag ut i köket och klappa på mina fina nya grejor och sucka nöjt!

//Mats

Hej go’vänner

Maten på bilden är en Kantarellbakad fläskfilé med vinbär, tillsammans med ungsstekta potatishalvor och ugnsrostade rotfrukter utgjorde den vår enkla middag. Den var underbart god, med tillbehören blev det en väldigt lyckad harmoni på tallriken. Recept på denna rätt hittar ni som vanligt på min hemsida.

Om ni tittar på inläggets rubrik så finner ni ett ord man inte brukar förknippa med ovanstående rapport om en lyckad middag…
Skammen ligger inte dold i en alltför god maträtt, den ligger i det faktum att jag pga stress misshandlade en av mina käraste ägodelar:(
En morot fastnade på eggen på min allra käraste Global 27 cm kock-kniv, som en riktigt stressad idiot skulle jag snärta till för att få av den. Givetvis lossar den, dock lyckas jag också slå i kanten på en av mina älskade rostfria bunkar. En keramisk egg är ingen match för en rostfri bunke, utgången är sas given.

Det lustiga var att jag inte blev arg (eller fullständigt galen), jag fick bara ont i magen och en klump i halsen. Jag stod där och insåg vad jag hade gjort och började nästan grina av skammen av att ha uppfört mig så dj-vla korkat!

Dock slutade det hela i dur! För inte alls länge sedan var jag nere på en Favoritaffär här i Göteborg som heter Kök Etc och fick en fullständigt oförglömlig lektion i knivslipning av ”Mr Global” Mino Tsuchida. Herr Tsuchida är mannen som satte Globalkniven på kartan internationellt, han är också en av världens mest kompetenta och skickliga knivslipare. Med stjärnor i ögonen köpte jag en , alldeles för dyr, slipsten och några dagar senare en sk ”Mino-sharp 3… Man kan säga att dom betalt sig med råge nu:)

Ett par hundra drag på stenen, 400 drag på Mino-sharp:en följt av en stunds strigling på jeanstyg så var skadan puts väck!
Som en extra bonus är kniven nu så skarp att det känns rent obehagligt när man testar den mot nageln eller liknande, den är sådär vass att om man skär ett litet jack i fingret märker man det inte förrän man ser blodet, mohahaha…

Med skarpa hälsningar

//Mats