Tjolahopp!

Jag har just blivit klar med en Boeuf Bourguignon till i morgon… För att använda en metafor: jag satte den rakt i krysset!!!

// Glad Mats

Tomten kommer tidigt i år!

Åtminstone till foodies som var elaka hela året och därför känner sig tvungna att köpa sina egna julklappar.
Idag brast fördämningarna och jag drevs av ett inre begär att åka ner till Bagaren&Kocken och inhandla ett par saker jag gått och mummat på hur länge som helst. Tyvärr har jag märkt att köksutrustning, liksom många andra områden, lyder under samma lagar. Pris och kvalitet hänger ihop! Det är bara på Göteborgs Trafikkontor man tror annorlunda. Med andra ord, satsar man mer pengar får man väldigt mycket trevligare verktyg!

Efter det här inköpet råder köpstopp, mer tänker jag inte säga om priserna… Å andra sidan, när jag tittar på min nya Le Creuset 3,3 liters stekgryta blir jag alldeles glad i hela kroppen. Jag har redan hunnit göra en Kycklinggryta i den, mums fillibabba, och den uppförde sig på ett sätt som ger mig glädje långt större än vad som är sunt.
Min nya kniv är som ni ser en Global, en GF-43, en helsmidd 20 cm grönsakskniv… Egentligen är en sån här kniv en otroligt bra allroundkniv, men formen är egentligen för grönsaker. Kycklinggrytan blev premiär även för den… Helt otroligt, första gången jag använder kniven känns den som en naturlig (och sjukt vass) förlängning av min hand. Den kändes så van i handen att jag har svårt att förstå varför vi varit åtskilda:)  Handtaget på dom helsmidda knivarna är betydligt längre än dom enklare knivarnas vilket givetvis är en fördel när man har stora händer. Dessutom är det en helt annan tyngd i en sån här kniv!

Nu skall jag ut i köket och klappa på mina fina nya grejor och sucka nöjt!

//Mats

Hej go’vänner

Maten på bilden är en Kantarellbakad fläskfilé med vinbär, tillsammans med ungsstekta potatishalvor och ugnsrostade rotfrukter utgjorde den vår enkla middag. Den var underbart god, med tillbehören blev det en väldigt lyckad harmoni på tallriken. Recept på denna rätt hittar ni som vanligt på min hemsida.

Om ni tittar på inläggets rubrik så finner ni ett ord man inte brukar förknippa med ovanstående rapport om en lyckad middag…
Skammen ligger inte dold i en alltför god maträtt, den ligger i det faktum att jag pga stress misshandlade en av mina käraste ägodelar:(
En morot fastnade på eggen på min allra käraste Global 27 cm kock-kniv, som en riktigt stressad idiot skulle jag snärta till för att få av den. Givetvis lossar den, dock lyckas jag också slå i kanten på en av mina älskade rostfria bunkar. En keramisk egg är ingen match för en rostfri bunke, utgången är sas given.

Det lustiga var att jag inte blev arg (eller fullständigt galen), jag fick bara ont i magen och en klump i halsen. Jag stod där och insåg vad jag hade gjort och började nästan grina av skammen av att ha uppfört mig så dj-vla korkat!

Dock slutade det hela i dur! För inte alls länge sedan var jag nere på en Favoritaffär här i Göteborg som heter Kök Etc och fick en fullständigt oförglömlig lektion i knivslipning av ”Mr Global” Mino Tsuchida. Herr Tsuchida är mannen som satte Globalkniven på kartan internationellt, han är också en av världens mest kompetenta och skickliga knivslipare. Med stjärnor i ögonen köpte jag en , alldeles för dyr, slipsten och några dagar senare en sk ”Mino-sharp 3… Man kan säga att dom betalt sig med råge nu:)

Ett par hundra drag på stenen, 400 drag på Mino-sharp:en följt av en stunds strigling på jeanstyg så var skadan puts väck!
Som en extra bonus är kniven nu så skarp att det känns rent obehagligt när man testar den mot nageln eller liknande, den är sådär vass att om man skär ett litet jack i fingret märker man det inte förrän man ser blodet, mohahaha…

Med skarpa hälsningar

//Mats

Käraste vänner!

Idag och i morgon är högtidsstunder i vårt enkla hem. I kväll dyker den otroligt härliga människan Edvard Blom upp i rutan. Tänka sig, en man med samma imponerande fysik som min egen och dessutom med en, om möjligt, ännu större entusiasm inför viktiga saker i livet (matlagning) än jag själv begåvats med. Man får tillbaka lite av tron på mänskligheten när man ser den furie sprida ljus över vår mat och dess historia.

I morgon är det Niklas mat som gäller. Betydligt mer återhållsam än den gode Edvard, men mer informativ…. Är jag sedan på humör för lite pajaskonster följer Per Morberg, hoppas han håller sig något sånär nykter!

//Mats

Tjolahopp!

Små sår och fattiga vänner skall man inte förakta heter det ju. Jag skulle vilja lägga till, små lasagner i stengodsformar skall man inte förakta.
Igår när jag kom hem från jobbet och som vanligt kände mig lite matlagningssugen ställde jag mig och gjorde en vegetarisk lasagne som är som gjord för matlådor. När jag ändå hade ganska mycket fyllning passade jag på att göra en lite kul grej jag tänkt på ett tag. Jag tog helt enkelt och gjorde en lasagne i en 9 cm Le Creuset ugnsfast stengodsform… Blev precis hur bra som helst och smakade underbart gott!

Det som väntar denna ledighet är att prova ångningstillsatsen jag köpte härom dagen, jag har köpt en bukett Broccoli speciellt för att testa.

//Mats

Ciao!

Då sitter man här med nytt tangentbord och mus och allting, nu skall här bloggas!
Gjorde en underbart god gryta idag med kyckling och chorizo. Det roliga var bara att jag lagade den i mitt kök för att sedan bära över den till svärmor in spe som är lite geografiskt utmanad just nu. Hon bor bara några hus bort så jag tog grytan som den var och travade bort, halvvägs dit önskade jag att jag valt något annat än min stekgryta i gjutjärn. Förvisso den perfekta grytan för maten i fråga men tung som skam. Jag måste varit en syn när jag gick med tomte-steg för att inte skvimpa ut nån mat i förkläde med en öl i bakfickan och en stor vit gryta i nyporna.

Viktigast av allt dock, maten uppskattades och det togs om både en och två gånger, något som givetvis gör kocken varm om hjärtat. Jag kan verkligen rekommendera den här grytan, den var riktigt god!

C’ya

//Mats

Jaha go’vänner

Då har man utsatt sig för jobbets årliga julbord, denna gång på hotell Scandic Europa. Mina förhoppningar kan väl inte betecknas som överdrivet höga. Jag ville verkligen tro att det skulle bli en rolig upplevelse men föregående års hemskheter spökade till det lite. Scandic Crown på Polhemsplatsen var nog ganska exklusivt men karibiskt julbord är bara roligt en gång, det finns helt klart en gräns för hur mycket tropisk frukt man kan acceptera i mat. Mina egna regler för frukt i mat är mycket strikta och toleransnivån är hälsosamt låg. Ett år köpte företaget in julbordet på f.d. restaurang Åtta glas, d.v.s. båten som ligger i kanalen vid Kungsportsbron… Jag kan tyvärr inte kommentera vidare om denna händelse eftersom mina älskade smaklökar fortfarande darrar av rädsla och avsmak vid minnet.

Med detta i bagaget var det med blandade känslor jag tog plats vid bordet igår. Tack o lov var sällskapet av allra yppersta kvalitet, mina bordsgrannar var bland dom trevligare på företaget och min dubbeldate förgyllde kvällen. Dessutom hann vi åka hem innan verkstadskillarna från Majorna slutgiltligt gick in i dimman.
Nu till det viktiga, maten!
Jag hade i år föresatt mig att prova alla dom där sakerna som jag annars ratat av politiska eller andra skäl. Detta innebar att jag gick loss i första hand på saker jag inte smakat förr. Denna taktik visade sig helt riktig eftersom maten på detta julbord överträffade alla mina förväntningar. Dagens absoluta nerköp var de olika patéerna! På grund av en bok som kom ut nån gång på åttiotalet betitlad ”Riktiga karlar äter inte paté” har jag, som skydd för min manlighet, hållit mig ifrån denna anrättning.
Nerköpet i fråga går helt ut på att jag missat denna underbara smak i alla dessa år, nu äntligen har smakintresset vunnit över min machismo och jag testade skaldjurs- och lantpaté.

Det stora problemet med julbord är stressen. Man ilar runt och lägger upp arton olika skinkor, korvar, sillar och allt annat och tror naivt att man skall komma ihåg vad man lagt upp när man väl kommer till bordet. Givetvis kommer man, en bra dag, ihåg en av fem saker. Men jag vill nämna några få höjdare som verkligen står ut från mängden. På första tallriken en svart vinbärs-sill, ovan nämnda skaldjurs-paté samt ägghalvor med en väldigt god laxröra. Andra tallrikens stora överraskningar var en underbart god Lantpaté, rökt renhjärta samt en samling korvar med italiensk inspiration som gav mig glädjetårar… Det var en tredje tallrik också men på på grund av det sammelsurium som är julbord har jag inga minnen av den.

Slutsatsen är helt enkelt att julbord är ett mäktigt kaos av smaker som kan var lite roligt en gång om året. Men för mig som foodie känns det väldigt stressande att försöka sätta mig in i alla smaker, men det är ju mitt problem:)

//Mats

Hej vänner!

Igår morse lagade jag mig en liten förstärkt frukost som verkligen visade på hur riktigt di amerikanskes uttryck ”KISS” är… Keep It Simple, Stupid!
Jag gjorde en omelett som blev en riktig kylskåpsrensare, gårdagen var ju dag innan lön så det ekar ganska ordentligt i kylen… Jag valde helt enkelt ut några saker som såg trötta men inte aggressivt gamla ut och drog igång, receptet hittar ni här… På något sätt lyckades jag få till en suverän balans, omeletten som bara skulle bli bukfylla smakade himmelskt gott. Jag satt som jag brukar i såna lägen och skar mindre och mindre bitar för att få det goda att räcka längre.

Det känns som om man ibland går lite vilse i alla mattidningar och kokböcker, det är givetvis av intresse för själva matlagningen man gör det men det känns som ens mindre mattokiga gäster ibland uppskattar en enkel pastagratäng eller en risotto minst lika som sakerna med långa utrikiska namn… Å andra sidan bryr jag mig inte varje gång jag ställer mig i köket, mitt projekt för tillfället är att bjuda Linda på en lite förenklad variant av årets nobelmeny. Dom måste ju göra om eftersom recepten är hemliga, då passar dom väl på att förenkla lite också så vi vanliga dödliga har en chans att lyckas.

Idag är det torsdag, dagen media uppenbarligen utnämnt till samlad mat-dag. Först Meny i P1 10.00 – 11:00 sen Niklas mat 20:00 – 20:30 i svt1 och sist clownen Morberg i TV4+ 21:00 – 21:30

Smaklig spis

//Mats

Hej go’ vänner

Jag har lagat god mat och haft trevligt i köket sen mitt sista inlägg, kolla recept på min nya hemsida om ni inte tror mig.

Allt detta får dock stå tillbaka för en uppenbarelse jag haft. Linda och jag såg den fullständigt sanslöst underbara filmen ”Julie & Julia” härom dagen, mitt sätt att agera under filmen ifrågasätter min redan hårt ansatta hetero-cred… Hela filmen är ett altare för matlagning och allt runt i kring, när Meryl Streep hackade lök kände jag hur ont det gjorde i ögonen,  när Amy Adams somnade ifrån, och brände, en Boeuf Bourguignon i en Le Creuset satt jag med en klump i halsen. Det bästa med filmen var dock att jag lärde mig ett nytt begrepp; ”Foodie” ! En foodie är en person som älskar allt som har med kök och matlagning att göra, hmmm, känns bekant. Vilken lättnad det är att få en diagnos.

Jag vill verkligen rekommendera filmen Julie & Julia, det var matporr på allra högsta nivå. Jag satt knappt still under hela filmen (Linda fann för gott att flytta sig från soffan där jag satt). I en scen är Julia (Child) så echaufferad att hon går bärsärkagång och köper köksutrustning helt vilt i en butik i Paris, kopparpannorna gjorde att jag inte kunde andas på ett par minuter… Dessutom är det ju roligt att känna igen sig i filmer:)

//Mats

Nu är jag här igen!

Jag kan tala om en sak för er… Gräddstuvad lever med kokt potatis och lingonsylt rockar! Som ni kan läsa i mitt förra inlägg tvingades jag i exil från lägenheten under pepparkaksbaket. Denna exil tillbringade jag hemma hos mina kära föräldrar där mor lärde mig familjereceptet på ovan nämnda lever. Det som var riktigt häftigt var att det var lika gott, eller godare, än jag hade drömt om. Normalt blir ju saker lite dimmiga i minnets dunkla belysning, barndomens gastkramande pulkabackar visar sig vara små sluttningar, milslånga skogsvandringar visar sig vara två km långa mm mm. Men mitt smakminne verkar inte drabbas alls av det här, saker jag kommer ihåg att jag älskade att äta som barn smakar precis lika gott som jag minns dom. Med anledning av detta känns det väldigt viktigt att lära sig dom där rätterna från förr. Jag har en purjolök och korvgryta som kära mor fört vidare, likadant med köttfärssåsen som förmodligen är den bästa och godaste i hela världen eftersom jag är uppväxt med den. Jag har gett mig den på att försvara familjens recept med samma passion som en mat-tokig italienare. Det enda som inte överlevt är messmör, fram till för ett par år sedan älskade jag messmör djupt och ärligt. När jag slutade snusa för ungefär tre år sedan förbättrades mitt smak och luktsinne väsentligt, detta gjorde att messmöret helt enkelt blir för jolmigt. Över huvudtaget har jag börjat röra mig mot softare smaker allt eftersom jag tränar min gom.

På ovanstående bild ser ni min lunchomelett. Eftersom Linda inte är hemma passar jag på att äta mat med ägg som hon tyvärr inte tål. Denna omelett blev en riktig höjdare, tre ägg, två msk mjölk, en vatten, korv o lök i pannan. Avslutade med att riva över rikligt av en riktigt grym Parmigiano Reggiano. Blandade lite Keso och sambal oelek som sidtugg, mums fillibabba!

Kolla gärna in nya hemsan!

//Mats