105 millimeter

 
13:51

Hej vänner!

Nu har jag gjort det! Jag har köpt mitt dröm-objektiv till kameran. Bilden ovan är den allra första jag tagit med denna underbara klump till objektiv! Det kommer även att finnas ett litet galleri på hemsidan med de allra första bilderna!

 

Det blev, som planerat, ett Nikon Af 105/2,8G IF ED VR AF-S! Jag tänker inte gå in på hur mycket det kostade men jag kan säga att jag redan anser att det var värt pengarna. En sak som jag redan insett efter den första lilla pytte-test-serien på 30 bilder är att det blir inte enklare att fotografera med ett maffigare objektiv, tvärtom! Bland annat märkte jag att när jag går riktigt nära inpå blir skärpedjupet i det närmaste löjligt litet med f/2,8. Jag får åtminstone upp på minst f/5,6 nu innan jag vant mig. Det här objektivet är inte det minsta förlåtande, gör du rätt blir bilderna helt otroliga i alla avseenden. Gör du däremot bara lite fel så avslöjas det skoningslöst när du pumpar upp det i datorn!

Eftersom jag är jag  så ser jag givetvis detta som en utmaning… Eftersom det här objektivet inte kommer att ge sig en millimeter blir jag tvungen att lära mig att använda det! Om ett år kanske jag börjat att inte göra bort mig alltför mycket i alla fall!
En sak är åtminstone säker, med tanke på tyngden och storleken på objektiv+kamera kommer jag om ett år att vara betydligt starkare i både armar och nacke! Om ni ser en puckelrygg smyga omkring i Botaniska trädgården kan det vara jag… Objektivet väger 720 g, lägg till ”tomvikten” på kameran på 825 g samt allestädes närvarande batterigrepp med två batterier så inser ni att jag plåtar och styrketränar samtidigt!

vcd

//Mats

Ett drömspel

12:30

Nu har jag bott hos min älskade fästmö några dagar, därav den tunna uppdateringen av bloggen!

Idag vill jag tala med er om drömmar. Jag läste någonstans att man drömmer olika intensivt i olika åldrar. Åldern 24-26 år sägs vara en ålder då man drömmer både intensivt och väldigt underligt, dessutom skall man uppenbarligen i dessa åldrar ha lättare än annars att komma ihåg sina drömmar!

Jag börjar misstänka att jag mentalt har uppnått en ålder av ovanstående typ! Antingen det eller så drömmer jag mer på morgnarna nu när jag av naturliga skäl sover längre! Oavsett anledningen drömmer jag betydligt mer intensivt nu än normalt.

Natten till lördag hade jag en dröm som kan bli en klassiker! Jag körde i en bil som jag såhär i efterhand inte känner igen, dvs ingen jag känner har en sån bil och själv har jag som jag nämnt ingen bil alls. Efter bilen hängde ett sk flyttsläp. Strax efter ”Jeriko-tunneln” på väg mot Lerum kommer jag på att jag glömt något hemma i Göteborg. Istället för att i enlighet med all logik fortsätta ett par km till Hulan-avfarten i Lerum, vända och köra tillbaka får jag den goda idén att ställa bilen i vägkanten för att gå den dryga milen tillbaka hem och hämta vad-det-nu-var för nåt! Till saken hör att jag fortfarande har vänster fot gipsad! När jag kommer fram till Jeriko-tunneln (för icke-göteborgare är detta en kort tunnel rakt genom berget bestående av två separata rör på E20 mitt emellan Partille och Lerum) visar det sig att det finns ett utrymme för fotgängare vilket är ganska skumt eftersom fotgängare är ganska förbjudna på en fyrfilig Europaväg. 

Trots detta finns dörren där och jag är inte ensam om att amvända mig av den! Precis framför mig går en kvinna som också skall gå ner till Partille. För att förhindra spring i tunneln sitter ett kodlås på dörren, för att komma in måste man ta fram sitt Bregott-paket (???) och skjuta in i därför avsett hål bredvid dörren?!? Tack och lov har vägverket, med avstängda körfält som följd byggt om dörren så att man slipper ta av locket på Bregotten när man skall in!

Klämmen med detta är att jag reagerade i en otroligt lustig ordning när jag väl vaknade. Man skulle ju kunna tro att den nytillkomna gångvägen skulle tilldragit sig lite intresse, eller det lustiga kodlåset! Men nej, min första reaktion var; ”va konstigt, jag hade  vitt gips på foten och inte lila” den andra reaktionen var; ”jag kunde ju gå trots gipset”. Men det är väl så man är funtad, man reagerar på vardagliga ting som ligger nära verkligheten först och på det bisarra sen! Det är t.ex. först nu jag frågar mig ur det hade gått med en ask Milda!

Au revoir

//Mats 

Allvar

12:18

Hej igen vänner!

Idag skall jag  försöka mig på nåt nytt, jag skall skriva ett allvarligt inlägg!
Detta allvarliga inlägg skall handla om en otroligt bra artikelserie i DN med namnet ”Först kränkt vinner” Denna mycket välskrivna artikel handlar om det faktum att svenskarna har blivit världens mest lättkränkta folk.

Platsen som undersöks närmare är lärarhögskolan i Stockholm som uppenbarligen blivit något av ett centrum för ”okynnesanmälningar”, dessa anmälningar kommer ofta som ett brev på posten då en elev inte presterat så som han/hon tänkt sig. Fantasin för dessa anmälningar vet ingen gräns! Det har gått så långt att lärarna undviker att tala med elever i enrum, dom vågar helt enkelt inte öppna munnen utan vittnen omkring sig som kan styrka vad som sagts och inte.

En stor del av den här olyckliga utvecklingen ligger, enligt min mening, hos alla dessa ombudsmän som har till uppgift att dels försvara minoriteter av alla de slag, dels skapa opinion i ”sina” områden. Jag talar nu om homO, JämO, PromO, DiskO och SluggO. Precis som det står i artikeln anser jag att det ligger ett väldigt farligt jäv i att en myndighet lever på den uppmärksamhet den skapar. I praktiken innebär det att t.ex. HomO kan tjäna ordentligt på att ta upp ett fall som saknar all grund och bygger på hörsägen i tredje hand om bara anmälaren har tillräckligt hög queerprofil och förväntas skapa uppmärksamhet genom sin fascistiska inställning till alla avvikande heterosexuella personer! Skall verkligen en svensk myndighet jobba på det viset?

De enda i Sverige som verkar sakna någon form av ombudsman är hårt arbetande ”vanliga svenskar” oavsett födelseland och läggning. Värst är det kanske för oss svenskfödda, heterosexuella icke funktionshindrade män! Vi har verkligen alla emot oss, politiskt korrektmaffian, handikapporganisationer, feminister. Å andra sidan har ju mina icke svenskfödda vänner dom riktiga rasisterna att jobba med, plus feminister och pk-folk så det är nog jämnt skägg! 

Om ni vill öka blodtrycket lite och piggna till rekommenderar jag verkligen artikeln! Förhoppningsvis ställer ni er samma fråga som jag! Är det inte dags att folk drar sig ur det socialist-kommunistiska tänkandet om samhället som moder och fader och börjar ta ansvar för sina egna liv?     

C’ya

//Mats

Vardagshjältar

19:55

Välkommen till mitt andra inlägg för dagen kära vänner!

Det var väl oundvikligt att jag skulle komma in på ämnet ”intressanta betraktelser” från mitt arbete. Något som säkert de flesta av er snappat upp vid det här laget är att både jag och min älskade fästmö försörjer oss som spårvagnsförare! I detta yrke är man ständigt i kontakt med en oändlig mängd människor, både i och utanför vagnen! Detta leder till en stor mängd dråpliga situationer!

Händelsen som bubblade upp så till den milda grad att den hamnade i detta inlägg härrör från en av mina första veckor i yrket. Jag körde en linje 11 från Bergsjön till Saltholmen, på hpl Centralstationen kliver en… Ehh ”dam” ombord och vrålar in i förarhytten att jag stannat 20 cm för långt fram på hållplatsen!

För er som inte är så bekanta med Göteborg och dess kollektivtrafik är perrongen ca 45 meter lång och spårvagnstypen jag körde 30,9 meter lång… 20 cm är inte speciellt långt i det perspektivet. ”Damen” ger sig inte utan fortsätter att vråla otidigheter mot mig, hennes ordval var synnerligen fantasifullt och bestod mestadels av ord jag inte använde ens när jag bröt foten!

Givetvis förstod jag att kvinnan inte på något sätt befann sig i mental balans varför jag stängde luckorna i förarskyddet och körde. Tio år som säljare på bensinstation har dessutom gett mig förmågan att selektivt stänga öronen! Och så fortsätter färden, jag kör i lugnan ro medans ”damen” vrålar lungorna ur sig. Innan vi tagit oss igenom stadskärnan har hon upprepade gånger ifrågasatt min äkta börd, undrat över min mors yrke och lyckats att, vid ett par tillfällen, tala i tungor! Dessutom använde hon sig konsekvent av det s.k ”vargspråket” där hon låt mig förstå att hela vagnen delade hennes åsikter om mig!

Strax efter Järntorget på väg mot Majorna träder en vardagshjälte fram! En gentleman, ca 80 år ung och inte en centimeter kortare än mina egna 190 går fram till ”damen” och säger på den riktiga göteborskan, långt från Lokets kållesnack, ”Nu håller du käften käringjävel å sätter dig ner, ser du inte att pôjken kör”.

Tänk er en badboll som tappar all luft, på fem sekunder! Kärringen dröp av bakåt i vagnen fullständigt tillintetgjord! Gentlemannen ifråga var en riktig göteborgare, ingen klämkäck kålle utan en ganska sträv men vänlig person… Fler såna tack!

vcd

//Mats

Konspirationer

09:58

Hola compadres!

Idag vill jag prata med er om konspirationsteorier och de teoretiker som ser dessa samband i världen som jag verkar totalt blind för. Innan jag börjar raljera vill jag med kraft klargöra att jag inte avser de människor som ser långsökta samband som ett resultat av mental ohälsa, dessa människor har nog med lidande utan viktigpettrar som mig.

Det verkar vara en speciell sorts individer som kan se dessa samband, själv är jag oerhört fascinerad av möjligheten att se tankelinjen som från mordet på Abraham Lincoln år 1865 via Edisons fonograf 1877 till första världskrigets utbrott, Heideggers syn på Nietzsches teser om övermänniskan via populariseringen av nylonstrumpan till mordet på JFK 1963 och den kanske ickevarande månlandningen… För att sedan fortsätta med svenska 70-talets socialist-propaganda-barnprogram via proggen till Oktoberfest i München tillbaka till Amerika och Seattle.

Som vi alla vet slutar en påfallande stor del av dessa konspirationsteorier i Redmond utanför Seattle. I denna stad ligger det som för många är epicentrum för världens ondska… Macrosoft! Det är detta djävulens näste som producerar onda produkter som får datorer världen över att inte fungera! Den ondaste av alla dessa produkter kan vi kalla  Wondiws Vosta och den kan uppenbarligen döda en dator på femtio stegs avstånd!

Ovanstående ”tankelinje” är som ni förstår bara en sammanfattning av det oerhört komplexa tänkande som leder från Fordteatern i Washington DC till det lilla företaget utanför Seattle. De människor som äger förmågan att se dessa samband är troligen samma människor som läser sjutton sidor i en deckare och sedan suckar av uttråkning eftersom dom redan vet vem som gjorde det! Själv är jag oftast helt ovetande fram till tre sidor innan slutet. 

Min teori är att detta hänger ihop med mitt usla lokalsinne, jag ser helt enkelt inte världen så bra i dess helhet men jag är en jäkel på detaljer!

vcd

//Mats

Hemkomsten

 

11:54

I.m back!

Så då kom hon äntligen hem igen! Mitt hjärta, min glädje, min Linda! En vecka är en lång tid när man väntar! Som av en underlig slump sov jag bättre i natt än jag gjort på nästan en vecka… Skumt!

En sak som är lustig med min nuvarande, gipsade, situation är hur man kommer på diverse användbara knep och tricks allt eftersom. Jag trodde att uttrycket ”nöden är uppfinningarnas moder” bara var en floskel! En väldigt jobbig aktivitet har varit matlagning, kryckorna trillar, man kan bara använda en hand, att skutta runt på ett på har inte heller funkat i längden. Igår föll det dock på plats, om jag drog ut skärbrädan 10-15 cm fick jag dels ett utmärkt stöd att luta mig mot, dels ett kanonbra ställe att luta kryckorna emot. Det lustiga i detta tycker jag är att det skall ta två och en halv vecka för mig att upptäcka detta ganska uppenbara knep!

En annan lustig sak är att jag börjat använda min TV som bildskärm, inte så lustigt vid första påseende kanske men för mig har det varit avgörande eftersom min TV-fåtölj är det ställe i lägenheten där jag kan sitta bekvämt med foten i högläge! Trots att jag har en ganska stor TV och sitter ganska nära har det känts i ögonen när jag läst för mycket på nätet. Nåväl, igår svalde jag stoltheten och lämnade min webläsare Firefox åt sitt öde till förmån för Internet Exploder! Bakgrunden till detta drastiska beslut var bla. IE:s bättre hantering av filmfiler mm. Som en mycket överraskande och välkommen bonus kom möjligheten att zooma in sidor, detta i sin tur innebär att jag nu kan läsa och skriva utan ansträngning. 

C’ya

//Mats 

All by myself, don’t wanna be…

12:58

Hej igen!

För fyrtiofem minuter sedan fick jag ett mess från Linda! Då befann hon sig 187 km från mig, i Åmål! Jag och min bror Ulf var i Åmål en gång… Men det var stängt! Nu kan jag nästan känna Linda nära mig!

//Mats

Countdown to love

08:57

Hola amigos

Nu är nedräkningen i full gång! Linda, min älskade fästmö, åkte hemåt tillsammans med far från Funäsdalen vid 04:15 på söndagsmorgonen. Nu (09:00) borde dom ha rastat klart i Malung. Dom har varit där uppe i en vecka och trots tät kontakt, tack för det mobiltelefonens uppfinnare, har jag längtat efter min älskade så det gör fysiskt ont!

I början av veckan försökte vi båda vara tappra och säga att vi inte skulle börja längta förrän fredag – lördag. Jag måste erkänna att jag tjuvstartade och började längta redan på onsdag. Sen i fredags har jag haft svårt att tänka på nåt annat än Linda!

Fler rapporter kommer! Är det någon som vet hur man får tiden att gå fortare?

//Mats

Planer

21:54

Hej igen vänner!

Nu har det varit några roliga dagar i mitt annars ganska enahanda, gipsade, liv! I förrgår (torsdags) var det ganska lugnt, jag pustade fortfarande ut efter mitt besök på sjukhuset dagen innan. Låt mig förklara innan jag fortsätter… När man som jag tillbringat två veckor i en lägenhet på 40 m2 krävs det inte speciellt mycket aktivitet för att man skall behöva pusta ut, åter till historien.

Fredagen (igår) bjöd, i det närmaste, ett övermått av aktivitet. Jag var tillbaka på sjukhuset och fick gipset justerat eftersom det skavde i knävecket. Efter detta åkte jag och alma mater till köpcentret Allum där ketchup och hemlisar inhandlades. Vidare gick färden hem till mina föräldrar där hårklippning, skäggtrimning och dusch vidtog. Dessutom meckade jag lite och fruktlöst med deras sanslöst motsträviga dator!

Vad har då ovanstående med titeln ”Planer” att göra? ingenting! Men igår fyllde min kära fader femtio… För tjugoförsta gången! Med andra ord kan man säga att han numer är en 49+ + are. Planerna då? Jo, när min far för några månader sedan tvingades sluta jobba redan vid 69 års ålder blev han lite modfälld och sa att han nu aldrig skulle få råd att köpa en lite roligare kamera än Konica/Minolta kompakten han hade hemma. Han ville så gärna följa med mig och Linda ut på fotosafari samt ha en duglig kamera för allmänt bruk.

Där och då började arbetet med att få med familjen på idéen om att köpa en lite maffigare kamera till far! Sagt och gjort, hela familjen bidrog med sin del och en
Canon S5 IS inköptes! Under tiden från inköp till födelsedag har vi vid flera tillfällen varit millimeter från att avslöja det hela.

Idag var den stora dagen då vi skulle fira far, jag hade köpt en kameraväska på Scandinavian photo i vilken jag lagt kameran… Pappas min och reaktion när han förstod att väskan innehöll nåt han absolut inte hade väntat sig var fullständigt obetalbar, fjorton olika känslor verkade slåss om utrymmet i ansiktet! Till saken hör att vi normalt sett ger genomtänkta men ganska enkla presenter i vår familj. För oss var det en otrolig känsla att se en plan gå i lås!
Vi älskar dig pappa/farfar/svärfar/Janne

//familjen/Mats

Återbesök

 

19:23

Hej igen!

Idag (onsdag) var det dags för det länge emotsedda återbesöket på sjukhuset! Dagen började väldigt bra för mig och mindre bra för min brevbärare. Linda, min älskade fästmö, hade nämligen stickat klart en innovativ, skön och sanslöst söt tåvärmare för mina stackars fossingar (bild kommer) som hon skickat i kuvert från Funäsdalen där hon för tillfället befinner sig på semester. Kuvertet i fråga blev som ni kanske förstår ganska tjockt varför det tog en stund för postisen att ”knô” ner det i lådan.

Fossingarna vi talar om är givetvis dom som sticker ut ur gipset jag sedan min lilla incident är begåvad med! Idag var det som sagt dags för återbesök på ortopeden på Mölndals sjukhus. För att göra bästa möjliga intryck kände jag att en dusch var på sin plats i förmiddags. Med hela underbenet gipsat är det ju, som ni förstår, lite mer komplicerat än att bara kasta sig in i duschen! Noggranna förberedelser tarvas! Sopsäckar tejpas fast med två olika sorters tejp, rakning sker och kryckor placeras strategiskt ut så jag klarar mig själv under själva duschfasen! När dessa förberedelser väl var gjorda och jag, mer eller mindre, redan kände det härliga vattnet på min kropp upptäckte jag stoppet i duschavloppet! Några av dom svordomarna jag tänkte då vill jag inte tänka en gång till!

Den fruktan jag känt byggas upp inom mig för att ta mig ner för trappan ut på gården här hemma kom på skam så det visslade om det, tjoff så hade jag frisk utomhusluft i lungorna! Efter en liten omväg var vi då på väg till sjukhuset, när jag säger vi menar jag mina älskade föräldrar som är mig en oerhörd hjälp och ett otroligt stöd i min belägenhet. Efter en liten stunds väntan på ortopedmottagningen kallades jag in.

Jag hade sett framför mig timmar av hoppande mellan röntgen och andra avdelningar med goda väntetider vid varje ny avdelning. Ack så fel jag hade, jag fick lägga mig på en brits och på den låg jag den timman det tog innan jag fick gå hem! Istället för att jag hoppade runt kom diverse sköterskor och läkare till mig istället, snacka om bekvämt! Det var inte utan en faders stolthet jag fick höra att min fot såg väldigt bra ut (något jag själv tyckt länge) och att svullnaden gått ner helt. Såren efter operationen hade dessutom läkt mycket bra varför det var dags att ta bort sårklamrarna, som jag nämnt satt det åtta rejäla klamrar på varje sida! Detta var ännu en sak som blivit fel, klamrarna var lite mindre än jag kom ihåg dom… Å andra sidan satt det 10 st på insidan ankeln och 22 st på utsidan! En annan liten sak jag missade när jag skulle hem första gången var det faktum att dom hade satt ihop mig med hjälp av sex skruvar, fem mindre och en genomgående! Detta innebär att jag numer är en cybernetisk organism, det har jag läst!

//I’ll be back