november 8, 2009 vid '9:46' (Humor, Linda, Mat, Uncategorized)
Hej igen!
Vi kom hem från fjärran östern (Vadstena) hela och hållna efter en väldigt trevlig dag. Gammeldags jul på Vadstena slott var mysigt men betydligt mindre än tidigare år. Efter att ha betalat inträde på 60:- kändes det ungefär som att gå ett varv på Kronhusbodarna här i Göteborg. Situationen räddades dock av att Linda fick tag på en Öländsk honung som är något så vanheligt god (det lilla jag fick smaka förra gången vi hade den) till ett betydligt lägre pris än på Öland. Att träffa Lindas släkt var som vanligt sanslöst trevligt, man skulle kunna säga att dom är motsatsen till min egen släkt, om man bortser från min familj förstås.
Just nu sitter jag och laddar för dagens holmgång vid grytorna! Som jag skrev i gårdagens inlägg skall jag hem till mina föräldrar som gäst-kock och tillsammans med mamma laga en riktig söndagsmiddag. Slottsstek på rostbiff med tillhörande sås, Sava potatis serverad med hackad persilja, hemgjord pressgurka, bönor och morötter kokta i några minuter sedan frästa och slutligen ringlade med ljus sirap och strödda med hackad Salvia.
Hoppas jag kommer hem med rätt antal fingrar så jag kan rapportera hur det gick…
//Mats
Kommentera
november 7, 2009 vid '9:55' (Uncategorized)
Mathelg
Nu laddar vi (jag) för en riktig mathelg. Idag åker vi till Lindas släkt i östergötland, låt oss säga att maten där aldrig har gjort mig besviken. Vi skall även gå på en julhantverksgrej…
I morgon kommer dock vad som kan bli helgens piece de la recistance, farsdag-middag hemma hos mina föräldrar. Jag skall vara med som gäst-kock, det är alltid lika roligt att laga mat med kära mor, det var trots allt hon som lärde mig att laga mat! Menyn blir en klassisk söndagmiddag, slottsstek med kokt potatis, pressgurka, morötter och kanske lite brysselkål. Köttet vi använder blir dock inte riktigt ”slottsstekigt” eftersom mamma råkade snubbla över en bit billig rostbiff.
Detta är ganska signifikativt för min filosofi när det gäller matlagning, smaken är viktigast, men på en god andraplats kommer priset! Jag vill inte vara en sån där amatörkock som gör en bejublad insats i köket två gånger i månaden med svindyra råvaror och allmänt ståhej… Jag lagar lejonparten av vår mat här hemma, inte för att jag måste utan för att jag älskar all sorts matlagning och helt enkelt inte släpper in Linda i köket. Vem som helst kan misslyckas med en svindyr Tournedos men att få folk att slåss om maten när man använt lite rotfrukt och kyckling det är en fröjd! Dessutom är det lättare att rationalisera mina allt mer kostbara val av köksutrustning när jag de facto lagar väldigt mycket mat.
Vidare rapport om helgens äventyr följer
//Mats
Kommentera
november 7, 2009 vid '9:01' (Mat)
Hej igen!
Nu gör jag ett nytt försök att kicka liv i min blogg… Den här versionen kommer nog att fokusera mer på maten och dess lagning! Titta in då o då och se vad som står på spisen!
Kommentera
juni 15, 2008 vid '16:44' (Linda, Personligt, Utflykt)
16:17
Ser man på… Liket lever!
Det har hänt så mycket sedan jag skrev i min blogg senast att det inte är nån idé att försöka rekapitulera! Alltså kommer jag istället låtsas som ingenting har hänt och fortsätta att sporadiskt uppdatera er om mitt liv och leverne!
Gällande fotografering så har pinsamt lite hänt, det är betydligt lättare att hålla en kontinuitet i hobbyn när man inte har något liv i övrigt! Nu tittar jag med skammens rodnad på mina kinder tillbaka på den svidande kritik jag delat ut till nära och kära för deras oförmåga att fördjupa sig i sin hobby, ingen nämnd, ingen glömd…
I nuläget lever jag och Linda det ljuva livet i hennes ganska belamrade tvåa ”way out east”! I morgon sker tillträdet på min gamla, numer sålda och urflyttade lägenhet och mitt i detta skall packning och planering ske för flytten till vår nya gemensamma, underbara, lägenhet! Man kan säga att det har varit (och är) lite hektiskt att hålla alla dessa bollar i luften!
Därför vill jag be min läsekrets om en tjänst… Om ni har en idé om en liten fotosafari, kidnappa mig! Det verkar som jag i nuläget förlorat förmågan att ta några som helst initiativ i detta ämne!
Nu skall jag göra i ordning det sista inför tillträdet i morgon
//Mats
1 kommentar
mars 24, 2008 vid '9:56' (Funktionshinder, Personligt, Teknik, Utflykt)
08:29
Nu rusade tiden iväg sådär igen!
Nu har det gått en bra stund sedan mitt sista inlägg här på bloggen! Men tro nu för allt i världen inte att jag legat på latsidan för den sakens skull, jag har kämpat som ett djur med min rehab! Nu är det två veckor kvar tills jag skall börja jobba igen och skall jag vara ärlig så känns det ganska nervöst att ge sig in i livet igen. Tack och lov sitter man ganska mycket stilla när man kör spårvagn!
Men det riktiga eldprovet kommer nästa lördag (5/4) då jag och några glada kamrater skall gå på fotomässan på Elmia i Jönköping! Man kan ju bli trött i fötterna av att gå på en mässa även när man är frisk, skall bli intressant att se hur det går!
I övrigt har det inte hänt så mycket, jag går utan kryckor sedan ett litet tag tillbaka. Jag har tagit en riktigt bra bild (ovan) med mitt nya objektiv, det visade sig att jag hade haft ordentligt fel i många av krökarna kring makro-foto och närbilder! Liten bländare och ett rejält stativ är en klart bättre idé än tvärtom, dessutom har jag köpt en Hama fjärr-avtryckare för att ytterligare minimera risken för skakningar och oskärpa!
Nu tog det slut i huvudet!
//Mats
Kommentera
mars 4, 2008 vid '10:01' (Funktionshinder, Humor, Personligt)
08:41
Hej igen mina trogna läsare!
Ja då kom då äntligen den där dagen som jag längtat efter så länge! Igår var jag inne på ortopeden och fick gipset borttaget! Känslan att kunna linka därifrån med, vad som verkar vara, en hel och fin fotled var helt otrolig. Det är nu det verkliga jobbet drar igång, jag har ett sjukgymnastikprogram med mig som tar ca 20-25 min att vifta och tänja sig igenom…. Detta skall jag göra fem gånger om dagen!!!
En sak som jag inte riktigt hade räknat med var smärta! I och med att jag slipper hoppa på kryckor utan mer använder dom som stöd när jag går så sakteliga krävs det att jag pressar mig lite för att gå så ”riktigt” som möjligt! Anledningen till att jag pressar är givetvis inte att något är fel i foten utan helt enkelt att den är otroligt stel åt alla håll och kanter, hälsenan vill inte sträcka sig som jag vill, mjukdelarna uppe på vristen tycker inte att mina idéer är något bra alls osv. Detta gör att har ganska ont i foten understundom vilket jag i stort sett varit förskonad ifrån under tiden i gips.
När jag kom hem igår linkade jag runt frenetiskt och testade allt nytt jag kunde göra, jag var riktigt sprallig och testade hur jag skulle klara mig i köket, hur det kändes att ligga på sängen och vila mm mm! En av de stora sakerna jag upptäckte var att jag kunde använda högerkryckan som käpp och därmed ha vänster hand fri att bära saker till och från rummet/köket och liknande. Detta var nog en av det trevligaste upptäckterna igår, det och att jag slapp hoppa och lägga hela min vikt på kryckorna, något som känts lite otryggt, speciellt med kameran runt halsen!
Nya upptäckter väntar!
//Mats
Kommentera
februari 28, 2008 vid '12:36' (Allvar, Humor, Linda, Personligt)
11:17
Hola!
Inget är som väntans tider heter det ju och jag kan inte göra annat än att hålla med! Nu har jag varit gipsad i en månad och fem dagar, återstår fyra dagar! Man kan ju tycka att månaden jag gick gipsad borde ha varit den långsammaste delen, men icke! Sen i måndags har tiden som innan lunkade på i ganska normal takt fullständigt tappat styrfarten. Nu är jag inte dummare än att jag inser att den jobbiga delen av läkningen troligen blir rehaben som tar vid när gipset försvinner! Men i detta läget är all förändring av godo… Bara jag får röra mig hjälpligt och känna framsteg är jag helnöjd. Dessutom ser jag otroligt mycket fram emot att få duscha som vanligt folk, tvätta benet och smörja in det precis som övriga kroppen!
Som ni kanske märker gott folk så har jag ”the Blues” idag! Jag är helt enkelt inte mitt vanliga sprudlande jag. Detta beror till viss del på ovanstående men till en större del på att min älskade fästmö återigen skall ge sig ut på skidor… Denna gång i franska alperna! Min känsla inför detta är väldigt delad, jag önskar med hela mitt hjärta att Linda och Emma skall ha jättekul, men samtidigt saknar jag redan Linda… Och hon har inte ens åkt än!
Som vi alla vet finns det bara ett sätt att söka tröst i sådana här svåra tider, jag skall hänga kameran runt halsen, hoppa ner för trapporna ut på gården för att se om det hänt nåt kul i buskagen som jag kan plåta!
vcd
//Mats
Kommentera
februari 26, 2008 vid '15:28' (Humor, Teknik)
13:51
Hej vänner!
Nu har jag gjort det! Jag har köpt mitt dröm-objektiv till kameran. Bilden ovan är den allra första jag tagit med denna underbara klump till objektiv! Det kommer även att finnas ett litet galleri på hemsidan med de allra första bilderna!
Det blev, som planerat, ett Nikon Af 105/2,8G IF ED VR AF-S! Jag tänker inte gå in på hur mycket det kostade men jag kan säga att jag redan anser att det var värt pengarna. En sak som jag redan insett efter den första lilla pytte-test-serien på 30 bilder är att det blir inte enklare att fotografera med ett maffigare objektiv, tvärtom! Bland annat märkte jag att när jag går riktigt nära inpå blir skärpedjupet i det närmaste löjligt litet med f/2,8. Jag får åtminstone upp på minst f/5,6 nu innan jag vant mig. Det här objektivet är inte det minsta förlåtande, gör du rätt blir bilderna helt otroliga i alla avseenden. Gör du däremot bara lite fel så avslöjas det skoningslöst när du pumpar upp det i datorn!
Eftersom jag är jag så ser jag givetvis detta som en utmaning… Eftersom det här objektivet inte kommer att ge sig en millimeter blir jag tvungen att lära mig att använda det! Om ett år kanske jag börjat att inte göra bort mig alltför mycket i alla fall!
En sak är åtminstone säker, med tanke på tyngden och storleken på objektiv+kamera kommer jag om ett år att vara betydligt starkare i både armar och nacke! Om ni ser en puckelrygg smyga omkring i Botaniska trädgården kan det vara jag… Objektivet väger 720 g, lägg till ”tomvikten” på kameran på 825 g samt allestädes närvarande batterigrepp med två batterier så inser ni att jag plåtar och styrketränar samtidigt!
vcd
//Mats
1 kommentar
februari 24, 2008 vid '14:09' (Funktionshinder, Humor, Personligt)
12:30
Nu har jag bott hos min älskade fästmö några dagar, därav den tunna uppdateringen av bloggen!
Idag vill jag tala med er om drömmar. Jag läste någonstans att man drömmer olika intensivt i olika åldrar. Åldern 24-26 år sägs vara en ålder då man drömmer både intensivt och väldigt underligt, dessutom skall man uppenbarligen i dessa åldrar ha lättare än annars att komma ihåg sina drömmar!
Jag börjar misstänka att jag mentalt har uppnått en ålder av ovanstående typ! Antingen det eller så drömmer jag mer på morgnarna nu när jag av naturliga skäl sover längre! Oavsett anledningen drömmer jag betydligt mer intensivt nu än normalt.
Natten till lördag hade jag en dröm som kan bli en klassiker! Jag körde i en bil som jag såhär i efterhand inte känner igen, dvs ingen jag känner har en sån bil och själv har jag som jag nämnt ingen bil alls. Efter bilen hängde ett sk flyttsläp. Strax efter ”Jeriko-tunneln” på väg mot Lerum kommer jag på att jag glömt något hemma i Göteborg. Istället för att i enlighet med all logik fortsätta ett par km till Hulan-avfarten i Lerum, vända och köra tillbaka får jag den goda idén att ställa bilen i vägkanten för att gå den dryga milen tillbaka hem och hämta vad-det-nu-var för nåt! Till saken hör att jag fortfarande har vänster fot gipsad! När jag kommer fram till Jeriko-tunneln (för icke-göteborgare är detta en kort tunnel rakt genom berget bestående av två separata rör på E20 mitt emellan Partille och Lerum) visar det sig att det finns ett utrymme för fotgängare vilket är ganska skumt eftersom fotgängare är ganska förbjudna på en fyrfilig Europaväg.
Trots detta finns dörren där och jag är inte ensam om att amvända mig av den! Precis framför mig går en kvinna som också skall gå ner till Partille. För att förhindra spring i tunneln sitter ett kodlås på dörren, för att komma in måste man ta fram sitt Bregott-paket (???) och skjuta in i därför avsett hål bredvid dörren?!? Tack och lov har vägverket, med avstängda körfält som följd byggt om dörren så att man slipper ta av locket på Bregotten när man skall in!
Klämmen med detta är att jag reagerade i en otroligt lustig ordning när jag väl vaknade. Man skulle ju kunna tro att den nytillkomna gångvägen skulle tilldragit sig lite intresse, eller det lustiga kodlåset! Men nej, min första reaktion var; ”va konstigt, jag hade vitt gips på foten och inte lila” den andra reaktionen var; ”jag kunde ju gå trots gipset”. Men det är väl så man är funtad, man reagerar på vardagliga ting som ligger nära verkligheten först och på det bisarra sen! Det är t.ex. först nu jag frågar mig ur det hade gått med en ask Milda!
Au revoir
//Mats
1 kommentar
februari 18, 2008 vid '14:15' (Allvar)
12:18
Hej igen vänner!
Idag skall jag försöka mig på nåt nytt, jag skall skriva ett allvarligt inlägg!
Detta allvarliga inlägg skall handla om en otroligt bra artikelserie i DN med namnet ”Först kränkt vinner” Denna mycket välskrivna artikel handlar om det faktum att svenskarna har blivit världens mest lättkränkta folk.
Platsen som undersöks närmare är lärarhögskolan i Stockholm som uppenbarligen blivit något av ett centrum för ”okynnesanmälningar”, dessa anmälningar kommer ofta som ett brev på posten då en elev inte presterat så som han/hon tänkt sig. Fantasin för dessa anmälningar vet ingen gräns! Det har gått så långt att lärarna undviker att tala med elever i enrum, dom vågar helt enkelt inte öppna munnen utan vittnen omkring sig som kan styrka vad som sagts och inte.
En stor del av den här olyckliga utvecklingen ligger, enligt min mening, hos alla dessa ombudsmän som har till uppgift att dels försvara minoriteter av alla de slag, dels skapa opinion i ”sina” områden. Jag talar nu om homO, JämO, PromO, DiskO och SluggO. Precis som det står i artikeln anser jag att det ligger ett väldigt farligt jäv i att en myndighet lever på den uppmärksamhet den skapar. I praktiken innebär det att t.ex. HomO kan tjäna ordentligt på att ta upp ett fall som saknar all grund och bygger på hörsägen i tredje hand om bara anmälaren har tillräckligt hög queerprofil och förväntas skapa uppmärksamhet genom sin fascistiska inställning till alla avvikande heterosexuella personer! Skall verkligen en svensk myndighet jobba på det viset?
De enda i Sverige som verkar sakna någon form av ombudsman är hårt arbetande ”vanliga svenskar” oavsett födelseland och läggning. Värst är det kanske för oss svenskfödda, heterosexuella icke funktionshindrade män! Vi har verkligen alla emot oss, politiskt korrektmaffian, handikapporganisationer, feminister. Å andra sidan har ju mina icke svenskfödda vänner dom riktiga rasisterna att jobba med, plus feminister och pk-folk så det är nog jämnt skägg!
Om ni vill öka blodtrycket lite och piggna till rekommenderar jag verkligen artikeln! Förhoppningsvis ställer ni er samma fråga som jag! Är det inte dags att folk drar sig ur det socialist-kommunistiska tänkandet om samhället som moder och fader och börjar ta ansvar för sina egna liv?
C’ya
//Mats
Kommentera
